måndag 31 augusti 2020

söndag 16 augusti 2020

måndag 29 juni 2020

tisdag 9 juni 2020

Thrive - happiness the blue zones way - del 2




Jag följer upp Blue Zone med Thrive från samma författare. Konceptet är det samma, 
Buettner beskriver ett antal platser som han identifierat som extra framgångsrika i att skapa en lycklig befolkning. Eller som han uttrycker det själv:
Finding happiness the blue zones way
Det här är del 2, del 1 hittar du här.

Platserna

Korta sammanfattningar av de fyra platser som kan lära oss om lycka enligt Buettner.

Denmark - The world's happines all-stars

Det är (nästan) att jag blir sugen på att bo i Danmark när jag läser. Ta konceptet Hygge - the art of relaxing in a warm and cozy environment. Vilket tydligen är hur danskar överlever de mörka vintermånaderna. Personlig påminnelse, köp mer värmeljus i november.

Annars känner vi Svenskar igen mycket av beskrivningen. Ett tryggt land med hög tillit. En tradition av deltagande (allas åsikt lyssnas till). Kanske till och med ännu mindre statusskillnader och nedslipade hierarkier. (På fritiden umgås mellanchefen och sopåkaren som jämlikar i bostadsområdet).  

Sociala föreningar lyfts särskilt fram (kaninhoppningstävlingar nämns av någon orsak flera gånger...)

Ett resonemang kring höga skatters dubbla verkan som jag inte hört innan:
The high taxes that I had initially been skeptical about apparently serve to nudge Danes away from pursuing material wealth to an excessive degree, while providing them with the kind of longterm satisfaction that comes from education, health care, and an economic safety net.
Kanske borde vi börja självbeskatta oss? I takt med ökad inkomst tenderar vi att öka vår konsumtion, och snabbt vänjer vi oss vid den högre nivån. Men vår lycka ökar inte i samma utsträckning. Om vi istället införde ett automatiskt sparande som så att säga "skattade bort" delar av vår inkomstökning, skulle vi både behålla en mer lagom materiell livsstil och öka vår egen trygghet. 

Det finns även en relation till "lagom" arbete. Visserligen lever danskar som oss med sitt protestantiska arv och arbetar intensivt, men tidsbegränsat. De är (åtminstone för en amerikan) duktiga på att vara lediga.

Slutklämmen kanske är vad jag mest tar med mig.
It's about thriving in an environment that nudges them away from superficial plesures and towards lasting - and sometimes counterintuitive - activities that bring authentic happiness.
Singapore - can you manufacture a happy nation? 

Singapore var intressant att läsa om. För mig har staden varit något av en neon-lysande cyberpunk plats, med framgångsrik ekonomi men auktoritärt styra. Kan det verkligen kombineras med en lycklig befolkning? Tydligen, och här tror jag känslan av progress är huvudförklaringen. Att idag är bättre än igår, och förväntningen om att även imorgon blir bättre. 

En bättre morgondag är vad vi alla i någon mån strävar efter. En hög tilltro om en lysande framtid ger därför goda förutsättningar för förnöjsamhet. Eller som en intervjuad forskare uttrycker det:
 ...if you´re hopeful and confident of getting what you want in life, then you are happy.
Till skillnad från danskarna verkar singaporerna (heter det så?) arbete extremt mycket. I likhet med danskarna är det tryggt med små skillnader mellan rik och fattig.

Vad som verkligen var intressant var beskrivningen av Singapore som ett verkligt framgångsrikt multikulturellt samhälle. En framgång som bygger på ganska långtgående åtgärder för att jämna ut spelplanen mellan olika kulturer och inte låta majoritetskulturen dominera (ett gemensamt språk i engelskan, krav på integration i bostadsbyggnader etcetera). Jag vet inte om beskrivningen stämmer? Och om den stämmer, leder inte alla regleringar till att en viss typ av levnadssätt konserveras? Kanske är de nuvarande invånarna nöjda med att deras kultur skyddas av det politiska styret, men kommer deras barnbarn att känna detsamma?
Life is just better when there is a clear, socially determined path to follow, and you follow it.
Men om du inte vill följa den "socially determined path"? 

Men jag gillade följande citat från "director of the world values survey" om vad som leder till ett lyckligt liv:
The ability to live out your values.

Mexico - the secret sauce of happines

Lite av motsatsen till Singapore och Danmark. Fattigt, ojämlikt och otryggt. Så varför var Buettner så noga med att lyfta fram dessa faktorer tidigare, om nu Mexiko inte behöver dem? Är Mexiko undantaget som bevisar regeln?

Jag anar ändå vissa likheter. Visserligen är Mexiko fattigt, men de befinner sig i en resa mot en ljusare framtid. Kanske är det inte hur rikt ditt samhälle är idag, hur rikt du tror det kommer att vara imorgon? (Men det är klart, tillgång till mat, sjukvård och utbildning är absolut viktigt för att undvika olycka). 
We're rich because we have few needs... There are people who will never be happy because they want too much of life. If they don't get what they want, they don't let themselves be happy. The trick is to work for contentment. Then happiness will follow.
Ojämlikt (känslan av) är kanske beroende av vem du jämför dig med? Om de mer (o)välbeställda lever utanför ditt synfält så upplever du jämlikhet med dina grannar?

Vad gällande trygghet verkar det sociala livet vara högst prioriterat. Ingen Luthersk arbetsmoral här, om du ställer till med fest ikväll kan du räkna med god uppslutning, men många arbetsplatser imorgon kommer att sakna bemanning. Kanske ger social gemenskap en känsla av trygghet även om det objektivt är ett otryggt liv?
Indeed, a recent study carried out by Gallup-Healthways shows that social time massively affects day-to-day happiness. It suggests that for most people spending six to seven hours in social time each day helps to maximize their well-being.
Om sex till sju timmar är mängden social tid som behövs per dag, då behöver vårt arbete antingen ge utrymme för mycket social gemenskap eller så måste vi prioritera bort arbetet.

Men kanske har jag svalts Buettners premiss om att dessa samhällen är de lyckligaste och försöker nu hitta sätt att rationalisera resultatet?
     
Jag gillade den här funderingen:
If you think only about yourself, your problems will be endless... Fix one problem, and a new one always appears to take its place. But when you worry about someone else's problems, or volunteer your time, you take the light off of your own troubles.

San Luis Obispo - a real american dream

Sista staden som är med tillföra inte mycket. Den är nog med mest för att ge ett amerikanskt exempel (titta, vi lyckades hitta en amerikan, en asiat, en europé och en latinamerikans, alla får vara med!).

Om du ska designa ett samhälle är det intressant läsning. Mycket hälsofokuserat arbete med cykelbanor, rökförbud och avhysning av drive-through restauranger. Och färre reklamskyltar!  

Annars är take-away att trivsel på arbetet är viktigt. 

Lesson in thriving

Slutklämmen i Thrive innehåller en del intressanta koncept, även om kopplingen till föregående "undersökningar" är svag. Men om vi utgår från att Buettner argumenterar för sina teser och inte genomför forskning spelar det ingen roll.

Våra hjärnor är skapta för överlevnad, inte lycka. Så det vi instinktivt eftersträvar är inte en optimal väg för att nå lycka. 

Vi tenderar att "underkommerihåg" det som är lagom trevligt och "överkommerihåg"  toppar och bottnar. De värsta händelserna och de mest unika tillfällena är vad vi minns och använder för att forma en uppfattning om våra liv. Den vardagliga lunken glömmer vi bort trots att det är här vi spenderar våra liv. Mer fokus på ett njutbart arbetsliv än lyxiga resor. Mer fokus på torsdagsfrukost än "vardagslyx".

I kontrast till detta, våra minnen är från ett visst perspektiv våra liv. Hur ofta tänker vi inte tillbaka på våra toppar och bottnar. Så att medvetet försöka skapa goda minnen är en god strategi. 

Vi tenderar att underskattar "intrinsic goods" och överskattar "extrinsic goods". Vi tror att yttre belöning är viktigare än inre tillfredsställelse. Det är en gammal sanning att hög lön motiverar mindre än meningsfulla arbetsuppgifter. Men vår hjärna och vår omgivning konspirerar, får oss att jaga lyckan på fel jaktmarker.

Omgivningen nudgar/puffar oss ständigt åt fel håll. Vi är omgivna av reklam som gör att vi jämför oss med fel människor, driver oss att prioritera "extrinsic goods". Vår teknik och vår mat ger oss tillgång till kortsiktiga dopaminkickar som snabbt går över och driver oss att ständigt söka nya istället för att bli tillfredsställda.

As worldwide research shows, individuals who thrive tend to possess enough money to cover their basic needs, but rather than striving for more cash, they focus their time and energy on developing a caring group of healthy friends, working at meaningful jobs, engaging in enriching hobbies staying in reasonable shape, volunteering, and belonging to faith-based communities.
The answer lies in changing your enviroment...they do live in environments... that constantly nudge them into pursuing well-baing.

Slutord

Från Thrive tar jag med mig frågeställningen: hur kan jag anpassa min omgivning för att jag ska frodas/trivas?


lördag 6 juni 2020

Thrive - happiness the blue zones way - del 1


Jag följer upp Blue Zone med Thrive från samma författare. Konceptet är det samma, Buettner beskriver ett antal platser som han identifierat som extra framgångsrika i frambringa en lycklig befolkning. Eller som han uttrycker det själv:

Finding happiness the blue zones way

 
Det här är första delen av mina anteckningar. Som vanligt hoppar jag mellan att sammanfatta bokens innehåll och mina egna åsikter. 

Thrive är ett bra begrepp (trivas/frodas). Vanligtvis brukar lycka (happiness) användas i de här sammanhangen, men jag har alltid tyckt att det begreppet är lite ytligt. Att trivas/frodas är mer bestående och pekar ut en riktning, en bättre framtid. 

Översikt

Buettner återvänder till koncept han använde i Blue Zone. Han har ett antal teser som han illustrerar genom beskrivningar av olika samhällen runt om i världen. Kritiken av Blue Zone gäller alltså även nu. Det vill säga, det är en journalistisk ansats och inte en forskarrapport. Boken är bättre som startpunkt för att identifiera intressanta frågeställningar än som auktoritet. 

Schysst arbete Buettner hittat, resa världen runt och skriva om lycka. Han skriver dessutom lättillgängligt och läsvärt, men varför är han så besatt av att beskriva kläder?

Vad är lycka?

Tyvärr tappar Buettner bort begreppet thrive och går all-in för happiness. Säkert beror det på att forskningen i stor utsträckning fokusera på lycka. Källorna får alltså styra. 

Lycka är svår definierad och svår att mäta. Lycka hanteras ofta som det optimala målet som vi alla strävar efter. Jag är inte så säker på att det verkligen är så. Visst är lycka viktigt, men finns det inte också en avtagande marginalnytta?

Hur lycka mäts blir Buettner främsta problem. Kan verkligen en person som lever med få resurser, i ojämlika förhållanden med kronisk dålig hälsa vara lycklig? Självrapporterad upplevelse, den subjektiva bedömningen, tyder på att så är fallet. 

En stor del av upplevd lycka är genetisk determinerad, här uppges att ungefär 50% av lyckan är genetiskt bestämde. Resterande är omständigheter (10%) och inställning (40%). Siffrorna bör vi ta med en nypa salt, men visst påverkar all tre faktorerna i olika utsträckning vår upplevelse av lycka.

Men jag har ändå svårt att acceptera en helt subjektiv bedömning av lycka. Vi är alla bra på att lura oss själva. Bra på att rationalisera. 

Å andra sidan, om jag övertalar mig själv att jag är lycklig, är jag då inte lycklig?

Vad innebär det att jaga lyckan? Om jag aktivt försöker bli mer lycklig, då måste jag samtidigt vara medveten om att mitt nuvarande tillstånd är suboptimal. Men den insikten gör mig kanske olycklig? Måste jag vara nöjd för att vara lycklig? 

Desto mer jag tänker på det, desto mer gillar jag konceptet frodas/trivas bättre.  

Kanske är det baklänges att fokusera på lycka? Det finns många andra känslor som är lättare att åtgärda, och som sedan i sin tur påverkar lyckan. Kanske ska vi sträva efter känslor som frihet, trygghet och gemenskap, om dessa sedan i sin tur låter oss vara lyckliga? Visst måste det finnas en komplex interaktion mellan våra olika känslor, att de delvis både orsakar och orsakas av varandra?  

Nå, jag avviker från ämnet. 

Buettners uppfattning om lycka kretsar kring hans huvudtes: Individer i vissa grupper tenderar att ha mer lycka till följd av specifika omständigheter. "They are... not so different from the rest of us". Vi kan lära oss av hur de lever och på så sätt själva få ett lyckligare liv.

Några citat med kommentarer

...happiness is how much one likes the life one lives.                   
Den definitionen gillar jag. Det är lite vad jag tänker när jag använder begreppet "trivas".


The key is that each person is making the evaluation of his or her life... Is my life going well, according to the standards that I choose to use?
Hm, något mer skeptisk. Väljer vi verkligen själva vad vi ska jämföra våra liv med? Är vägen till lycka att förvänta sig mindre av livet? Det låter lite farligt. Samtidigt är vi jämförande varelser. Upplevelser vi har bedömer vi utifrån relativa mått. Kanske är priset av att vara en anpassningsbar och flexibel varelse att vi förlorat förmågan för absoluta mått?


Genuinely happy people do not just sit around being content. They make things happen.      
Något hoppingivande. 


True happines involves the pursuit of worthy goals.                                                                 
Betyder det att nihilister borde anstränga sig hårt för att skapa sin egen definition av worthy?


Wealth is, in part, also about your desires...is about your point of view...Materialistic people...are seldom the happiest people...It is generally good for your happines to have money, but toxic to your happines to want money....
Antagligen en mycket viktig insikt. Ur lyckosynpunkt är rikedom bra att ha men dåligt att sträva efter.

En central tes är att lycka har en "set point". Ett normalläge som vi återvänder till. Det gör att lottovinnare efter en tid rapportera samma lyckonivå som före vinsten. Det samma gäller personer som blivit rullstolsbundna genom en olycka. Från ett biologiskt perspektiv är det rimligt. Våra känslor är till för att guida oss i nuet, inte att bedöma vår historia (mer än för lärdomar).

En idé som presenteras av Buettner är att dessa "set points" kan påverkas. Att vi aktivt kan flytta dem till en högre nivå. Det är ett koncept jag skulle vilja läsa in mig mer på.   

Till kritiken av Buettner är att han hämtar mycket av sitt resonemang från positiv psykologi. Jag är skeptisk men dåligt insatt. Apropå positiv psykologi.

Det var del 1 av mina anteckningar från Buettners Thrive. Hittills har jag primärt berört inledningen, nästa del hanterar innehållet. Vi får se om det blir en eller två till delar.

onsdag 3 juni 2020

Första intrycket av Humanisterna

För sisådär en månad sedan blev jag medlem i Humanisterna. Coronatider är speciella tider för föreningar, social distansering påverkar såklart verksamheten. Så min upplevelse speglar inte en normal introduktion till föreningen, men här är i alla fall mitt första intryck.

Då verksamhet byggd på mänsklig interaktion är fryst, bestod min första tid av att läsa gamla nummer av medlemstidningen, att följa diskussionen på facebook-grupperna och att leta källor på nätet. Men för någon vecka sedan deltog jag i en zoom med Stockholmsgruppen (som ersättning för pub-kvällarna de brukar arrangera).

Första bedömning: Försiktigt positiv.

Varför Humanisterna?

Primärt för samhällsengagemanget. Det är viktigt med en röst som ivrigt försvarar ett sekulärt samhälle och som ifrågasätter övernaturlighet (är det ett ord?) och vidskeplighet. Nyfiken är jag också om det finns en humanistisk gemenskap?
 
Kommer jag att bli en aktiv eller passiv medlem? Det återstår att se.

Punching above their weight

Humanisterna har ungefär 5-6000 medlemmar, och första intrycket är att flertalet är passiva. De (eller ska jag skriva vi?) utgör ändå en välkänd röst. Remissinstans och arrangörer av en sekulärt ceremoni vid riksdagens öppnande med samma legitimitet som den kyrkliga motsvarigheten. Misstänker att det finns många sympatisörer som gärna inkluderar förbundet, fler än det finns medlemmar. 

Några lösrykta reflektioner

Zoomträffen var trevlig. Vi var inte så många och diskuterade inget konkret, det blev mest "hur är din corona-erfarenhet". Men att dricka en öl och träffa nya människor var trevligt.

Det är inte mycket närvaro på nätet. Kanske söker jag dålig, men jag hittar inget spirande nätverk av humanistbloggare eller liknande? Det finns en humanistblogg, men den verkar avsomnad (under storhetstiden låg antal inlägg per år på +1000). Twitter verkar hyfsat aktivt, men mest med nyheter.

Är det bara jag eller är många insändare undertecknade med "pensionär"? Är det en äldre generation som håller igång föreningslivet eller kanske det bara är lättare att hinna engagera sig efter (eller före) arbetslivet?

Jag undrar vad medlemmarna ser som poängen med ett medlemskap? Av medlemstidningens innehåll pekar mycket på samhällsengagemang. (Det verkar relativt vanligt med medlemmar som är politiskt aktiva, vilket är rimligt). Gemenskap med likasinnade är kanske ett annat skäl?

Verksamhetsnivån verkar skilja ganska rejält mellan lokalklubbarna. Gotland är där det händer. Undrar varför? Finns det olika lokala förutsättningar eller är det slumpen som avgör? 

Facebook-gruppen har en viss aktivitet. Något inlägg i veckan och ibland flera kommentarer. Inläggen verkar pendla mellan "nyheter" och "jag tycker det här, vad tycker ni". Inte så mycket koordinering och organisation, men det kanske är coronatiderna?

Medlemstidningen kommer ut fyra gånger per år och verkar fungera både som ett internt forum och en utåtriktad röst. Kvaliteten på artiklar/insändare varierar också kraftigt. Varför inte en tidning som riktar sig utåt och ett separat medlemsbrev? Det kanske är svårt att få ihop tillräckligt med material, arbetet verkar primärt vila på frivilligt engagemang?   

måndag 1 juni 2020

Ett sekulärt liv?

Den religiöse tenderar att sitt liv serverat. De flesta religioner har levnadsregler och världsbeskrivning. Meningen med livet - besvarat. Moral och etik - besvarat. Gemenskap och ritualer - besvarat.

Vi icke-religiösa har inte fötts in i en färdig livsstil. Det göra oss fria från dogmer och döda mäns regler. Men det gör oss ansvariga för att försöka forma våra egna liv. Den här bloggen är till för att samla mina anteckningar och funderingar i det arbetet.